människor inspirerar och fascinerar mig. på riktigt, det finns inget mer intressant än människors historier. jag har kommit på att de som är allra mest intressanta att lyssna på är de som inte skriker. och jag tror att just de människor som skriker högst är kanske de som behöver lyssna mest av alla. hursomhaver,,
 
idag sommarpratade jonas gardell på P1. jag läste att aftonbladets sommarkrönikör tyckte det var genomtråkigt med gardell som sommarpratare för att han redan berättat om sitt liv typ tusen gånger om. men vafaaan, de som inte lyssnat har ju inte hört det. dessutom kan de flesta nog behöva höra historierna mer än en gång. 
 
och jag blev så himla arg när jag lyssnade. arg för att hans pappa lämnade dem för en ny familj och inte brydde sig ett skit, för att han motarbetade sin sons sexuella läggning, för att den enda anledningen till att han en enda gången besökte sina barn var att han skulle hämta en tavla han glömt i flytten, för att han som barn var konstant utanför. för att barn är elaka varelser. och sen så blir jag så glad för att jag har en välfungerande, om än lite småstörd och galen, familj. glad för att jag alltid haft någon och glad för att det faktum att gardell kom så jävla bra ut ur det, gör mig..glad.
 
peace, maddafakkahs! 
 
 
 
 
aftonbladets sommarkrönikör, jonas gardell sommarpratare, människor fascinerar, människor inspirerar, sommar P1,