jag har slutat att se på sistone. allt det jag såg när jag flyttade hit, ser jag inte längre. kanske är det för att jag vant mig vid oslo, men det gör mig lite ledsen i alla fall. så idag gick jag för att bota min tillfälliga blindhet och satte mig på en parkbänk vid slottet och bara kollade på människor. de flesta gick snabbt förbi, men inte en enda sprang idag. otroligt. det började regna lite just då, men det gjorde inte så mycket. så där satt jag och lyssnade på musik, kollade på människor och åt hallon. och så skrev jag lite i en gammal, gammal anteckningsbok där jag hittade den här texten. skriven av en liten sofie:
 
"hej dagbok du skanske inte är en snel dagbok jag tror en fal de. Det är Bara 4 dagar kvar. jag lengtar till julaftån" 
 
bara så där. och det gjorde mig ganska glad. så hittade jag en "läkarjournal" undertecknad av rebeka och patienten hette ola. vi lekte mycket läkare när vi var små, kommer jag ihåg. ja, vi lekte väl mycket över huvud taget. och alltid var det det att vi skulle vara några andra. att vara någon annan var snarare en regel än ett undantag. varför? jag vet inte riktigt. men jag tycker det är ganska fint att när man blir äldre så är det istället sig själv man försöker vara. 
 
puss!

Kommentera

Publiceras ej