sofieanderssson.blogg.se

YEEEY! nu är den lilla London-tripen i juni med jen & jo bokad. det ska bli himlans roligt, det där! och där tog det enda positiva med min dag slut. mindre roligt. eller jag åt i och för sig pannkakor till frukost, och det var ju gott. men annars, nej. att jobba söndagkväll kan vara bland det tråkigaste, jobbigaste och stressigaste jag gjort. först är det kaos innan mellanvakten ska gå, med allt som måste fixas. och sen är det ja, ensamt. idag var det en kvinna som spillde ut sin kaffe över en massa varor. supert! fast det är ju sånt som händer, åhja - det händer, men det är så jobbigt. 

 

så fick jag mig en liten utskällning för att vi inte hade en viss tobak. jag orkar inte bry mig. och för att jag inte ens log när jag sa det. "nej, dessvärre vi har inte den sorten" *stort leende*. återigen, jag orkar inte bry mig. det finns otroligt många människor som tycker och tänker en massa. och förr hade jag tagit det personligt och gått hem och gråtit floder, okej inte riktigt - men jag hade tagit det personligt och det gör jag inte längre. vilket antagligen är en bra sak, men jag tyckte ändå om att vara lite sådär dramatiskt överkänsligt. fast i och för sig, jag är väl fortfarande det. jag har nog bara placerat mina känslor på andra ställen. nog med djupa självanalyser.

 

när jag skulle ta bussen hem så bråkade en av passagerarna med busschauffören. jag vet inte riktigt hur det började för jag kom in lite så där i mitten. men hon ville att han skulle köra så fort han kunde så att hon var i oslo inom tjugo minuter, och det tar typ en halvtimme med buss. han sa ju nej, det går inte. såklart. sen höll hon på och pratade jättehögt och grejer och plötsligt så slängde hon ur sig en massa rasistiska kommentarer. "ut ur det här landet, vi vill inte ha dig här!", "en norsk hade inte behandlat mig så här"; "åk hem". han sa då att han skulle ringa polisen och att han inte tänkte köra med henne ombord, hon sa att hon inte ville att han skulle köra honom. = gå av då, tant - vilket några andra också sa. de var inte heller norska i hennes ögon, så de fick samma radänga slängd i ansiktet. sen gick hon av bussen och körde på med lite "dra åt helvete!" och "kyss mig i röven!" och grimaserade och grejer. och någonting provocerade chauffören så mycket att han knuffade ut henne ur bussen den sista biten. och så låg hon där på marken och skrek, och han körde därifrån. och jag vettefan vad jag ska tycka och tänka. hur vet man vad som är rätt när saker inte är svart och vitt? i mitt huvud så finns det inte riktigt att båda två kan vara den utsatte och den som utsätter någon för något, samtidigt. vad är det då man går efter? vilket som var värst? och vilket var nu det? 

 

jaja. jag hade i alla fall bilbältet på mig hela vägen hem. det kändes bäst så.