att ha en av sina bästa vänner på andra sidan jorden är svårt. ibland riktigt jävla svårt. har precis pratat med veronika i en timme. saknade henne supermycket innan, men det blir till och med värre när man pratar. det värsta är att det finns inget man kan göra åt det. pratar vi inte så saknar jag henne av den anledningen och pratar vi så saknar jag att prata oftare, att kunna träffas. att kunna få en kram när man behöver det. att leva i samma tidszon.
samtidigt så känns det som att det stärker bandet på något förvridet sätt. att hon är där och jag är här. det blir en helt annan sak när man väl pratar och när man väl träffas. i julas var det liksom tusen gånger bättre än att träffas varje dag i skolan. men det är jobbigt att inte veta när vi kommer träffas igen. "ååh, vi kommer kanske träffas om nio månader. kanske. yeeey!" så är det. ja. nu är klockan snart tre. och så är det. jaja. näe, nu ska jag sluta vara grinig över att inte få träffa veronika och i stället uppskatta att jag har någon att sakna. mycket.
vill för övrigt officiellt säga att jag är trött på mitt lilla kollektiv- och jobbliv i oslo och att jag är ganska glad att jag, inom en relativt snar framtid - fast ändå för lång, ska ge mig ut på nya äventyr. men först ska jag sova.
puss!
bästavän på fel sida av jorden,
Kommentera